Forsta veckan avklarad i skolan efter hjarnskakningen...

Chris har akt hem livet borjar kannas lite lattare...

Fortsatter med utvecklingen av innebandy tillsammans med Michael.

Basket har borjat gor vad jag kan i sporten men ar inte nagon super stjarna...


Tack for detta.

 Bye bye

\Andy

Jag sover mest under dagarna eller knaprar piller kanns meningslost. jag blir formodligen borta ifran skola tills thanksgiving.

pratade dock med varsity coachen for basket som vantar pa mig att bli frisk ruskigt bra tycker jag...

onskar bara min vark forsvann...

ANTLIGEN FINAL SOLUTION!!!!

Bye bye




have a nice day

Greetz

Andy

So what can i say more than long time no see. ..

(skriver detta pa ett engelsk tangentbort hoppas ni forstar)


Jag har du varit har ca 25% utav min tid i America.

25% av manga upplevelser.

bla.

Fotbolls sesongen ar nu slut och jag blev med i varan conference all star team ganska imponerande for en som aldrig spelat football.

Jag blev aven framrostad till homecoming king utav eleverna i skolan aven det ganska imponerande for att da bara varit i skolan ca 3 veckor...

Jag har funnit enormt manga vanner har, och min familj ar underbar.

Pumpking sesongen ar over och arbetet pa farmen ar aven det over fick in lite pengar pa det. 
 
Sjalvklart har jag aven lite dispyter med nagra personer har, saklart!

jag har nu hjarnskakning och har precis kommit hem ifran sjukhuset, fick medicin ( drogklassad i sverige) haha

Vad ska man saga jag har haft en handelserik start har i America!

Jag ska nu forsoka halla er uppdaterade igen

Greetz Andy ( mitt nya namn har! )

Vi förlorade matchen med mycket.... kul kul, nej!
Idag va vi ute på Tinas föräldrars bondgård högg huvudet av några kycklingar och plockade jätte squasch låter brutalt men de är matkycklingar och de va itne jag som högg...

Nu är jag allmänt trött ska sova imorgon ska vi till bondgården igen och göra nått dock efter kyrkan(jag trivs inte i katolsk kyrka) sen vill jag köpa mobil dock har jag ingen bil och får ej köra så kan ej ta mig här ifrån å fixa de suck...

Allting började egentligen långt innan själva resan började. Men vi börjar vid resan.

Jag åkte tidigt på morgonen samlades på Arlanda flygplats där vi flög med SAS till New Ark, NJ.

Efter en ca 8 timmar lång flygresa landade vi i våran grupp på flygplatsen där vi fixade alla papper och bekav oss mot immegration och tullen. Allt rullade på fint för alla så vi fortsätte vidare mot Hotellet.

När vi väl kom dit så tog vi upp våra väskor till rummet och gick sedan direkt till poolen och tog ett efterlängtat dopp i den 35 gradiga värmen.

Sen kom gruppen ifrån köpenhamn med danskar, norrmän och en ännu mera svenskar.

Vi gick till resturangen och åt jag tog mig en hamburgare, riktigt god var den.

Dagen efter åkte vi in till New York City, vilket utsikt den staden har på avstånd, helt klart en klass för sig. Vi plockade upp Dennis våran guide och fortsatte upp mot ”upper Manhattan” där han visade oss dom dyraste lägenheterna i ”NYC” Sen gick vi in i Centralpark på en liten rundtur i solskenet.

Efter våran guidade tur fick vi fritid i ett par timmar där vi fick gå runt och göra vad vi ville, sen begav vi oss tillbaka till hotellet, många med ett x antal shoppingkassar vissa med ingenting alls.

Alla va spända på nästkommande tur för då skulle vi få se den riktigt maffiga delen av "NYC” delan som innehåller det man sett på bilder och det man drömt om att få se.

Efter den natten begav vi oss än en gång till ”NYC” och vi åkte längs hamnen och gjorde vårat första stopp där ”Word Trade Center” tornen stod, ett ganska jobbigt ställe om man tänker på kaoset som ägde rum där för 9 år sedan, som just nu är en stor byggarbetsplats där dom ska bygga nya hus dock ska dom göra en park där också med två hål i marken där tornen stod.

Sen åkte vi färja där man fick en ordentlig vy över frihetsgudinnan och ett flertal fina bilder. Vilket staty alltså!

Vi tog färjan tillbaka där bussen väntade på oss och åkte till ”Brooklyn Bridge” Och där må jag säga att de va den en av dom bästa vyerna jag någonsin sett i mitt liv. Man såg brooklyn bridge, Manhattan bridge och inte minst delen av Manhattan med alla höga hus.

Vi va då klara med våran guidade tur och fick än en gång fritid då gick jag upp med mina nya vänner till Rocker Feller Center som är en av dom högsta byggnaderna i NYC även kallat ”Top of the rock” som är en ganska fyndigt namn eftersom alla dom höga husen är byggda på bergsten. Så namnet har i sig två budskap. Där uppe såg man hela Manhattan och många andra delar av New York, Empire State Building, Centralpark och mycket mycket mer.

Dagen tog slut och vi bekav oss åter till hotellet med stor längtan efter våra värdfamiljer som väntade oss att anlända morgonen efter.

Ny flygresa för mig vidare till Wisconsin klockan 4 på morgonen befann jag mig på New Ark flygplats där jag väntade på mitt flyg till Detroit och sedan vidare till Appleton, Wisconsin där min värdfamilj och min lokala kontaktperson väntade på mig.

Nu är jag i Horicon har precis börjat skolan och allt har gått väldigt fort, trots mina två veckor i Horicon känns de som att jag alltid varit här på något sätt. Familjen är hur trevliga som helst och eleverna på skolan är helt suveräna.

De tog mig två dagar att bli en del av Senior laget i Amerikansk Fotboll som ”Kicker” trots att jag aldrig spelat football så lyckades jag väldigt bra enligt coachen och därmed har jag redan spelat två matcher.

Skolan startade somsagt för några dagar sen och upplägget är stor skillnad ifrån Sverige. Man har ett schema som är likadant varje dag med 45 minuters lektioner. Är 4 minuters rast mellan varje lektion så det är bara att gå vidare till nästa lektion när klockan ringer. Lunchen är bara 30 minuter så man får vara ganska snabb. Man får verkligen inte använda fula ord varken i korridorerna eller på lektionerna gör man det blir man kallad till kontoret där man får ringa till föräldrarna, detsamma gäller att använda mobil och keps, hatt eller mössa den beslagtas direkt.

Måste dock säga att detta verkligen är en dröm och en erfarenhet som kommer hjälpa mig ordentligt senare i livet. Och att valet jag gjorde att åka kommer jag nog aldrig ångra. Och om 30 år kommer jag se tillbaka på de jag gjorde som 18 åring och le.

Detta är en ”once in a lifetime ” som egentligen inte går att förklara i ord utan måste verkligen upplevas för att kunna förstå.

Hoppas att detta har kunnat inspirera dig att åka på ett utbytesår till USA och även till vilket annat land som helst för detta är somsagt obeskrivligt. Kontakterna man lär känna kulturen av att vara i ett annat land finns väldigt nära de gäller bara att ta steget och göra de för om man gör det kommer man aldrig att ångra sig.

Tack för att du läste!

Vänliga Hälsningar

Andreas Svensson